Jag glömde bort mitt eget namn.

Igår var en lustig dag.

Efter en skoldag med dokumentär om brats, görskoj dans på idrotten och ledighet från franskan kom jag hem vid två. Kröp ner i sängen, läste Simon och ekarna en stund (aldrig har jag älskat en bok så som denna), såg på tv men kände att huvudet började snurra. Så jag stängde av allt och föll i en halvslummer.

En timme senare hör jag ett ljud. Jag förstår halvt om halvt att det är telefonen, förstår att jag måste svara, rusar upp, tar luren i handen...

... och glömmer bort hur man svarar i telefon. Glömmer rentav bort mitt eget namn. Jag står där och ser oförstående på föremålet som ger ifrån sig ljud, ser på numret som jag känner igen, vet att jag ska trycka på knappen i mitten, men vad gör jag sen? Säger: Hann..? Vad säger jag? Hanna M...? Nej, jag vet inte, så jag står där och ser på telefonen tills den slutar ringa och går sedan och lägger mig igen. Aldrig har jag vart med om något så förvirrande.

Idag tror jag att jag vet vem jag är igen.

/HM

Kommentarer
Postat av: Jansson

Det måste jag säga var en väldigt mysig blogg (p.s. ja, jag har för inte så länge sedan med hjälp kommit på att man kan komentera....;D) visst är det härligt att glömma av hur man svarar i telefon?! *ironi* Jag lyckades svara "ett, två, tre hallå?" en gång när jag spelade ett spel och telefonen ringde....jäkla tur att det var morsan. :P visst är den bra den boken! Är lyssnat på cd-bok, så ifall du vill ha lite omväxling så kan du får ljudboken också. :P Puss o kram

2008-04-15 @ 20:18:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0