One Barcelona comin' up!
Imorgon - Barcelona
Måndag - Träffa D. på plaza catalunia klockan 11.00
Onsdag - Lunch med M. och familj klockan 13.00
Är vi laddade? Är vi pepp på att vara jättetrevliga? Ser vi fram emot det här?
Mjo, antar det. Men just nu är jag mest trött. Inte så att jag inte längtar ihjäl mig, men nu börjar jag bli lite nervös. Jag ska träffa folk som jag inte träffat på en halv evighet; vad säger man till sådana? Nåja, det kommer nog bli en sjuhelsikes vecka i alla fall.
Igår var det filmkväll hos F. Hans födelsedag skulle firas, men min blev lite firad också. Nödproviant i en låda med en väldigt smickrande bild på mig fick jag. Trevligt överraskad blev jag, minsann!
Hemlagad pizza och paj stod på menyn, det var mumsigt det. Två av F:s mer manliga vänner var med också, den ena kompenserade för den andres brist på prat. Och jag vet inte riktigt om jag bröt någon etikettsregel (i vilket fall som helst inte den med att man ska vänta med att börja äta om man är färre än åtta), när jag la upp mina ben tvärs över hela soffan och dess ockupanter. I sådana fall ber jag väl om ursäkt.
Idag har jag packat. Och varje gång jag tror att jag är klar så kommer jag på något nytt som jag har glömt. Jag tror faktiskt inte att det går att vara färdigpackad, någonsin!
La grande finale ikväll. Och jag blir kommer att hålla tummarna för de dära synkade brorsorna. De är ren glädje.
/HM
Måndag - Träffa D. på plaza catalunia klockan 11.00
Onsdag - Lunch med M. och familj klockan 13.00
Är vi laddade? Är vi pepp på att vara jättetrevliga? Ser vi fram emot det här?
Mjo, antar det. Men just nu är jag mest trött. Inte så att jag inte längtar ihjäl mig, men nu börjar jag bli lite nervös. Jag ska träffa folk som jag inte träffat på en halv evighet; vad säger man till sådana? Nåja, det kommer nog bli en sjuhelsikes vecka i alla fall.
Igår var det filmkväll hos F. Hans födelsedag skulle firas, men min blev lite firad också. Nödproviant i en låda med en väldigt smickrande bild på mig fick jag. Trevligt överraskad blev jag, minsann!
Hemlagad pizza och paj stod på menyn, det var mumsigt det. Två av F:s mer manliga vänner var med också, den ena kompenserade för den andres brist på prat. Och jag vet inte riktigt om jag bröt någon etikettsregel (i vilket fall som helst inte den med att man ska vänta med att börja äta om man är färre än åtta), när jag la upp mina ben tvärs över hela soffan och dess ockupanter. I sådana fall ber jag väl om ursäkt.
Idag har jag packat. Och varje gång jag tror att jag är klar så kommer jag på något nytt som jag har glömt. Jag tror faktiskt inte att det går att vara färdigpackad, någonsin!
La grande finale ikväll. Och jag blir kommer att hålla tummarna för de dära synkade brorsorna. De är ren glädje.
/HM
En envis och stolt liten jävel
Jag är lite orolig - stor överraskning va? Barcelona kommer allt närmre men M. och jag har inte bestämt när vi ska träffas än. Tänk om hon inte hinner träffa mig? Vad tusan gör jag då? Jag lär inte åka ner igen det närmaste året, kanske inte på flera år framöver. Hon måste hinna träffa mig, men vad tusan, vi måste ju bestämma något! Nu! Genast, omedelbums!
Skolan har jag lagt ner. Jag orkar inte ens försöka bry mig. Så vi skiter i det.
Däremot ska jag stå på händer imorrn. Även om jag bryter nacken och armarna på köpet. Jag ska, och jag hatar att jag är så envis, men jag måste. Envishet är nog trots allt något som inte har släppt sedan barndomen.
/HM
Skolan har jag lagt ner. Jag orkar inte ens försöka bry mig. Så vi skiter i det.
Däremot ska jag stå på händer imorrn. Även om jag bryter nacken och armarna på köpet. Jag ska, och jag hatar att jag är så envis, men jag måste. Envishet är nog trots allt något som inte har släppt sedan barndomen.
/HM
Hektisk helg och vårdepression
En artikel i GP fångade min uppmärksamhet imorse. Den handlade om vårdepression, och jag kände mig otroligt träffad. Håglös? Japp. Trött? Mycket. Sömnbesvär? Ohja. Fler symptom som jag glömt som stämmer in? Jajamensan. Råden var att vara ute mer och få i sig en massa olika b-vitaminer, så jag får väl jobba på det. Men den här artikeln gav mig i alla fall lite hopp. Jag mår dåligt på grund av vädret, och inte på grund av något annat! Eller jo, kanske andra saker spelar in, men vi skyller det här på vädret.
Helgen har varit fullpackad. I fredags var det bandrep som var väldigt ofokuserat. Och jag åt vitlöksbröd och mamma tyckte att jag luktade gammal fylla när hon hämtade mig i rävlanda. "Du säger väl till om du mår illa?", säger hon, och jag förstår ingenting.
Lördag blev det konsert i Hagakyrkan. Dålig övning innan och stressad underbart god lunch. Konserten gick väl... bra, antar jag. Två poeter var med och läste, väldigt duktiga var det. Men både jag och systrami stod och störde oss på samma saker, som oupphörande skratt och ett väldans traskande. Nåja, vi är lika hon och jag. Sången kändes inte riktigt som om den nådde fram ordentligt, lite skumt det med.
Därefter blev det traskande till järntorget, till vasaplatsen, till Röhska muséet för att se på en F:s (som fyllde 17 denna dag, grattis!) kompis fotografier. Hur fina som helst! Och sedan fortsatte traskandet in till stan och sedan ut till Heden. Ett väldans traskande helt enkelt!
På kvällen var det 19-årskalas hos H, lite melodifestival och god mat. Och jag somnade nästan i soffan, igen. Jag är så trött hela tiden.
Idag har jag inte ens klätt på mig. Men jag har påbörjat packandet för resan till Barcelona. På söndag bär det av, jag längtar!
/HM
Helgen har varit fullpackad. I fredags var det bandrep som var väldigt ofokuserat. Och jag åt vitlöksbröd och mamma tyckte att jag luktade gammal fylla när hon hämtade mig i rävlanda. "Du säger väl till om du mår illa?", säger hon, och jag förstår ingenting.
Lördag blev det konsert i Hagakyrkan. Dålig övning innan och stressad underbart god lunch. Konserten gick väl... bra, antar jag. Två poeter var med och läste, väldigt duktiga var det. Men både jag och systrami stod och störde oss på samma saker, som oupphörande skratt och ett väldans traskande. Nåja, vi är lika hon och jag. Sången kändes inte riktigt som om den nådde fram ordentligt, lite skumt det med.
Därefter blev det traskande till järntorget, till vasaplatsen, till Röhska muséet för att se på en F:s (som fyllde 17 denna dag, grattis!) kompis fotografier. Hur fina som helst! Och sedan fortsatte traskandet in till stan och sedan ut till Heden. Ett väldans traskande helt enkelt!
På kvällen var det 19-årskalas hos H, lite melodifestival och god mat. Och jag somnade nästan i soffan, igen. Jag är så trött hela tiden.
Idag har jag inte ens klätt på mig. Men jag har påbörjat packandet för resan till Barcelona. På söndag bär det av, jag längtar!
/HM
Nu har jag det bekräftat; jag är tråkig.
Dagarna de går och går, efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Dagarna de går och går, efter varand.. va? Fredag försvann!
Fredag, fredag, kom tillbaks, annars fattas det en dag! Fredag, fredag kom tillbaks!
Tack ska du ha.
Det känns som fredag idag, Igår var det väl torsdag? Eller, nej förreseten. Imorrn har jag ju redovisning, och vi ska repa med bandet, och jag kommer få ryck på att jag nästan gråter bara någon nämner redskapsgymnastik. Nej förresten, jag kommer dö eftersom jag kommer behöva göra det. Stor ångestklump i magen.
Varför orkar jag inte vara en sådan som kopplar bort känslorna och är charmig och rolig och trevlig och spontan och älskvärd och söt och ... älskad. Varför kan inte jag vara den personen? Hon finnshär inne någonstans, jag vet det för det är henne som de flesta killar har fallti för (hon kommer oftast fram i samband med alkohol, wooups). Sedan när de inser att hon är ett skal, en roll som jag spelar när jag tillåter mig att koppla bort min vanliga personlighet full av tvångstankar och ordentlighet (läs prydhet) så springer de sin väg så fort de kan. Jag fick till och med bekräftat i onsdags att jag är en tråkig människa. Läraren handplockar vem han ska ge vilken roll som är motsatsen till hur vi är i vanliga fall. Jag får lustigkurren. Tack. Och en sötnos sätter sig och råskrattar när läraren berättar hur han valde; "HAHA, Hanna är trååkig!"
Men jag vet att jag är gullig på mitt sätt. Ibland. Oftast. Varför kan jag inte acceptera det? Och varför kan jag inte släppa taget om de saker som jag baske mig inte kan få?
Och varför kan inte drömprinsen komma ridande på en vit springare (bil funkar också, jag är inte mycket för hästar) och rädda mig till ett happily ever after? Är det för mycket begärt?
/HM
Fredag, fredag, kom tillbaks, annars fattas det en dag! Fredag, fredag kom tillbaks!
Tack ska du ha.
Det känns som fredag idag, Igår var det väl torsdag? Eller, nej förreseten. Imorrn har jag ju redovisning, och vi ska repa med bandet, och jag kommer få ryck på att jag nästan gråter bara någon nämner redskapsgymnastik. Nej förresten, jag kommer dö eftersom jag kommer behöva göra det. Stor ångestklump i magen.
Varför orkar jag inte vara en sådan som kopplar bort känslorna och är charmig och rolig och trevlig och spontan och älskvärd och söt och ... älskad. Varför kan inte jag vara den personen? Hon finnshär inne någonstans, jag vet det för det är henne som de flesta killar har fallti för (hon kommer oftast fram i samband med alkohol, wooups). Sedan när de inser att hon är ett skal, en roll som jag spelar när jag tillåter mig att koppla bort min vanliga personlighet full av tvångstankar och ordentlighet (läs prydhet) så springer de sin väg så fort de kan. Jag fick till och med bekräftat i onsdags att jag är en tråkig människa. Läraren handplockar vem han ska ge vilken roll som är motsatsen till hur vi är i vanliga fall. Jag får lustigkurren. Tack. Och en sötnos sätter sig och råskrattar när läraren berättar hur han valde; "HAHA, Hanna är trååkig!"
Men jag vet att jag är gullig på mitt sätt. Ibland. Oftast. Varför kan jag inte acceptera det? Och varför kan jag inte släppa taget om de saker som jag baske mig inte kan få?
Och varför kan inte drömprinsen komma ridande på en vit springare (bil funkar också, jag är inte mycket för hästar) och rädda mig till ett happily ever after? Är det för mycket begärt?
/HM
