Tuff vecka, jorå.
Och som grädden på moset (har aldrig förstått det uttrycket) så mår jag skit. Uruselt. Mitt huvud väger helt plötsligt dubbelt så mycket och någon har placerat det i ett skruvstäd som sakta skruvas åt så att all ork rinner ur mig. Lite feber på det, och voila; Hanna är sjuk. Och det har hon ju inte tid att vara, eller hur?
Helgen har dock varit bra. Håkan på Liseberg i fredags, med ett härligt gäng som inte riktigt såg ut som det brukar.. men omväxling förnöjer, right? På lördagen blev det bokmässan och jag hittade några spännande böcker som jag bara var tvungen att köpa. Hallå, Fight Club, en av tidernas bästa filmer är uppenbarligen en bok. Åh, jag längtar tills jag får tid att läsa igen!
Söndagen blev det gudstjänst.. som la gick sådär, det lät inte så mycket om kören, eller ja, vi lät okej, antar jag. Men efter det var jag helt slut, och då skulle vi kolla på skor. Och jag var knappt vid medvetande. Trots detta lyckades jag uppenbarligen köpa två par svarta skor (efter att ha sockerchockat mig med choklad). Så jag antar att dagen var bra.
Och jo, för tusan! Igår var min och Johans fyra månadersdag! Jag antar att det börjar bli tjatigt, men jag är så glad att han är min <3
Men nu börjar det bli dags att ta det lugnt, om jag ska bli frisk igen alltså.. så nu blir det lite Idol och sen direkt i säng!
Godnatt.
/HM
You gave me something I could hold onto
Nästan lugg, tänk så det kan gå när man inte är beredd på att klippa sig. Men det blir nog bra, när man väl vänjer sig!
Och jag satt och lyssnade på Cobra Starship på tåget hem idag (11.48, det är ta mig tusan underbart!), och så råkade jag lyssna, alltså verkligen lyssna och ta in texten på en låt som jag förut bara sett som... fin. Men nu fick den en ny betydelse, en ny känsla genomströmmade den. Här kommer en bit ur texten, så kanske ni förstår;
The World Has Its Shine (But I Would Drop It On A Dime)
Before I met you I use to dream you up and make you up in my mind
oh, whoa
all I ever wanted was to be understood
you've been the only one who could
I could never turn my back on you
And not long ago
I gave up hope, but you came along
You gave me something I could hold onto
oh, whoa
and I want you
oh, whoa
more than you can ever know
Och pratade en stund med älskling idag. Fyra timmar kinesiska per dag ska han läsa, med lärare som knappt kan engelska! Stackarn, synd att man inte kan kramas genom en webcam... eller bidra med mjukare madrass, kan inte vara kul att sova på tunn madrass på träunderlag. Eller att sova ensam heller för den delen. Blä för det.
Nu har det åtminstone gått en sextondel av hans vistelse... yey!
Skolfoto imorrn (därav panikklippningen)... undrar om jag äntligen ska komma på hur man ser snygg ut, eller ja, låtsas att man åtminstone är lite snygg. Jag för la ge det ett ärligt försök imorrn...
/HM
I'm too sexy for my church.. ehm.
Men annars känns veckan ljus. Äntligen en konsert, äntligen en ledig dag (möjligen), kanske massor av myskvällar med kära gamla vänner (man kan ju alltid hoppas) och en gudstjänst där jag kommer att leka supersexig med svart poloklänning och lila strumpbyxor - och ja, jag vet att jag äger på att sälja in en outfit, men den är faktiskt riktigt het. Men anständig. Inte för het för kyrkan, men damn, om jag släpptes lös på en fest skulle jag lysa upp rummet.. i min svarta klänning.. jag ska sluta nu.
Och skummaste saken hände precis. Jag förstår ingenting. Men aja, när gör jag det egentligen? Jag förstår till exempel inte varför i hela fridens namn jag sett en zombie-film som ´gjort mig än mer mörkrädd. Obegripligt.
Nej nu. Hitta verb. Godnatt!
/HM
Happy!
Hur söt får man bli?! Det är underbart att kunna känna att han är så nära, även om han är på andra sidan klotet. Men emellanåt kom jag på mig själv med att sitta och klappa skärmen... ja, jag håller på att bli lite smått ett psykfall. Men ett lyckligt sådant i alla fall!
/HM
(Och Jenny, förlåt, det är självklart inte ditt fel att jag känner mig ensam, och jag älskar dig också!)
Gråten i halsen
Den senaste veckan har jag varit på så konstigt humör. Ena sekunden är jag glad, sällskapssjuk och kramig, i nästa hatar jag allt och alla och vill på riktigt nita folk som irriterar mig. Det går lite upp och ner. I fredags (hjälp, det var ju igår!) så gick jag och hade gråten i halsen hela förmiddagen. Jag fick verkligen kämpa för att inte låta tårarna svämma över. En faktor bakom denna känsliga förmiddag (förutom den uppenbara) är min underbara kompis som är sådär underbart nykär och som tillbringade en hel kväll med att sms gulliga små meddelande fram och tillbaka till den här killen. Yey, det hjälpte mig verkligen att inte känna mig så ensam.
Varför måste jag må så dåligt av det här? Visserligen befinner sig mitt hjärta på andra sidan klotet, men jag kan ju prata med honom ändå. Och se honom. Det är bara röra honom som jag inte kan... och det blir ju det jag saknar mest då. En varm kram, som verkligen värmer hela vägen inifrån. Nog för att jag tycker om att bli kramad av mina goa vänner, men egentligen mår jag nästan sämre av dem, för då tänker jag bara på hur mycket en kram egentligen kan betyda.
Jag orkar inte må såhär dåligt.
/HM
Fyra månader kvar - nedräkningen har börjat..
Nu sitter jag här ensam. Nu sitter min älskling på ett plan på väg till Kina. Till fyra månader utan mig. Till att jag ska klara mig själv, utan någon som håller mig när jag gråter, utan någon som får mig att skratta och bli lycklig igen och utan någon som älskar mig och som jag älskar. Fan, det slog mig i samma sekund som jag började skriva här att han verkligen har åkt nu. Och nu är det bara jag och mina tårar kvar... Fyra månader är inte så lång tid väl?
Nej, nu åker nallebjörnen fram. Han får torka mina tårar och hålla mig sällskap nu. För hur Johan, hur har du tänkt dig att jag ska klara mig utan dig?
<3
Körstart och dejtbokning!
En vecka kvar idag. Och det känns nästan som om han redan har åkt.
Jag har bokat baka-kaka-och-promenera-dejt med en riktig liten sötnos till nästa vecka. Det blir nog mysigt minsann, för nu har det varit sådär jobbigt längesedan vi sågs igen. Nej, jag är inte bra på att hålla kontakten med mitt förflutna.
Jag vill gå och lägga mig nu, men jag orkar inte. Några minuter till kan jag sitta uppe... bara några till. För jag vill inte sova på en blöt kudde en natt till.
/HM
A bit superficial.
/HM
Skärpning nu.
/HM
Dags att komma in i rytmen
Helgen spenderades hos den där pojken som jag får kalla min. Sen tre månader (och tre dagar) sen kom vi faktiskt fram till. Där ser man. Och jag har även kommit fram till att jag är en aning... bossig. Men det kan behövas när en liten pojke som inte tycker om att shoppa måste ha nya grejer, då är jag bra att ha minsann. Dessutom är det tur, och lite skönt, att jag äntligen börjar lära mig att styra lite över andra människor (läs inte ta någon skit). För under hela min barndom, jag mitt liv fram till nu faktiskt, så har jag tillåtit andra att köra över mig, bestämma vad jag ska tycka och hur jag ska må. Jag överväger att sluta med det, men det är svårt att bryta gamla vanor. Wish me good luck.
Idag slog det mig att jag faktiskt har börjat skolan. Att jag faktiskt har mängder med läxor (jämfört med sommaren, i alla fall), och att det är dags att komma in i rätt sorts rytm. Annars hamnar jag efter direkt. Så imorrn, direkt när jag kommer hem från skolan (som förresten slutar 11.15, hur gött är inte det?), så sätter jag mig med matteboken, franskan och engelskan, åtminstone. Sedan blir det ett möte med en gammal kär vän. Mitt sociala liv skulle behöva tejpas ihop i kanterna, annars kanske det trillar isär snart. Men jag jobbar på det med, det är lugnt. Allt är under kontroll. Eller något.
Godnatt.
/HM
