Happy Birthday; to me!
Men ändå får jag en sån tomhetskänsla nu när dagen börjar gå mot sitt slut. Har ätit tårta, fått presenter, blivit grattad (även om de flesta verkade ha glömt mig, en aning, hrm :P). Och nu är dagen snart slut och det är ett år kvar till jag fyller år igen. Då blir jag i och för sig 18. Äntligen. Så slipper jag höra "Åh, vi går ut allihopa!" och tänka att jag inte är del där. 17 är en onödig ålder egentligen, inget nytt får jag göra som jag inte fick göra igår.
Men nej, nu tänker jag rycka upp mig och fortsätta vara glad. Och äta lite revbensspjäll och vinddruvor. Mer begär jag egentligen inte för en lyckad dag.
/HM - nu äldre och mognare. Tjena.
Virrvarr av bubblor
Nåja, trevlig helg i alla fall. Disneykalas i lördags, lite födelsedagsfirande för systrami och mig alltså, en Hanna blev till en Alice och de sötaste jag vet gav mig en massa fina saker. Man brukar inte kunna säga att man blev ärligt glad för allt man får när man fyller år, men jag blev verkligen det nu. Så tack!
Söndagen blev det städande och gudstjänst, för en viss liten pojk spelade sax och det ville man ju höra. Trevligt var det minsann. Sen blev det tacomiddag med toute la famille och sötaste hunden och lillasystern. Och en liten promenad genom masthugget (uscha för folk som muckar gräl).
Nytt projekt påbörjades idag. Förra veckan var jag räkodlare, nu ska jag följa räkans väg till vårt bord. Och jag orkar verkligen inte ta tag i något just nu. Allt bubblar upp från alla håll, konsert hit, bandrep dit, och så ska vi inte glömma läxorna (matte och naturkunskap Hanna, skärp dig för böveln!). Jag orkar bara inte. Och nu ska jag sova. Stackars Lukas kommer aldrig få sin bur städad. Dåligt samvete...
/HM
Jadu, vem tycker du jag liknar?
"Var det henne du berättade om?!"
Det är en kommentar som får en att undra, vad tusan säger folk om mig? Nåja, nu var den riktad till en f.d.k.k. (klasskompis, alltså)som gick förbi mig, så så illa kanske det inte var. Men ändå, det sätter igång tankeverksamheten... vad säger och tycker folk om mig egentligen?
Själv har jag inte den blekaste om hur andra ser på mig. Som den snygga långa tjejen (yeah right, dream on) eller som den töntiga tjejen som försöker bara passa in. Jag vet inte. Jag vill gärna tro att jag utstrålar någon form av självsäkerhet, att när jag känner mig totalt uttittad så är det inte för att jag ser förjävlig ut och att folk tycker att jag är helt okej trevlig och rolig. Men som sagt. Jag vet ju inte. Kanske borde fråga någon, och tvinga dem att ge mig ett ärligt svar. Hah! Som om man själv skulle säga helt utan hämningar vad man tycker om någon. Det finns ju något man ogillar hos alla, även om man vägrar säga det... Märkte för ett tag sen, när vi spelade ett spel med massa pesonliga frågor om ens egenskaper, att min bild var helt annorlunda av mig jämfört med de andras. Tror till och med att jag förlorade för ingen såg på mig på samma sätt som jag gör. Illa?
Som sagt, en 19-åring i huset idag. Trevligt. Grattis. Men det är lite surt på ett sätt att hon alltid ligger en vecka före.. jag vet nästan alltid vad jag kommer att få från hela släkten då. Och dessutom skiljer det tre (3!) år emellan oss nu. Nåja, nästa torsdag är jag ikapp igen. Mohahahha.....
/HM
För jag är aldrig ensam
Apropå ögongodis... kör idag då! Och det kändes riktigt bra. Nåja, under de flesta sångerna i alla fall. Jag fick ett sånt härligt stöd från magen och kom även upp på de ljusaste förjävliga tonerna, och dessutom höll jag nästan min stämma hela tiden, då ingen kunde den (förutom A. förstås, men hon är ju helt underbart bra alltid). Och det är faktiskt lite kul att sjunga en låt där man själv skrivit texten och sånger som är så vackra att man bara dör. Så länge skutan kan gå, behöver jag säga mer? Sen var jag lite busig och svor i kyrkan, men jag tror inte att Han bryr sig.. jag menar, han hör mig ju i vanliga fall också. Och då är det väldigt mycket värre ofta!
Och ja, jag tror nog faktiskt på en högre makt där uppe. Det känns så hemskt att tro att vi är ensamma här och då föredrar jag tryggheten i att tro att någon ser oss och tar hand om oss. Kanske inte är så förtröstansfullt när man tänker på hur jorden ser ut idag, men ändå. Jag vill tro, för om jag inte gjorde det så skulle jag få klaustrofobi och känna mig som om hela universum skulle rasa ner på mig. Och det vill vi ju inte, inte med alla mina nuvarande rädslor och nojjor, nej, lägga till fler vill vi inte.
Idag började vi med hållbar utveckling, ett projekt som vi ska hålla på med i fem veckor nu. Weei. Den här veckan ska jag låtsas att jag är räkodlare, och lära mig att köpa kravmärkt och rättvisemärkt. Jag vet inte, men på något sätt har jag svårt att ta åt mig det här. Om jag köper fel te eller choklad så mår människor på andra sidan jorklotet piss. Det är hemskt, men jag kan inte förstå hur något jag gör påverkar så mycket. Och ändå tror jag stenhårt på återvinning och allt sådant. Sådan dubbelmoral jag har.
Imorgon fyller systrami 19. Jag tror nog inte att jag kommer att gå upp och fira henne på morgonen, men idag lokaliserade jag i alla fall en gåva till henne. Det var ju verkligen på tiden. Grattis min älskling!
/HM
Fuck Valentine's Day
En promenad blev det idag med K. Härligt väder, solen sken, men ändå var det svinigt kallt, blåste rätt igenom och förfrös fingrar och tår. Men vad gör man inte för lite frisk luft och trevligt sällskap?
Hade kunnat följa med på improvisationsteater ikväll om jag verkligen hade velat. Men det kändes så fel att haka på något där jag egentligen inte hör hemma. Inte för att jag inte har gjort sådant förr, det har jag, och gissa om jag ångrar de gångerna. Men just idag kände jag för att vara ensam.
Eller nej, det där sista var inte sant. Idag ville jag träffa en person som jag dessvärre tycker om. Men den här personen ville inte träffa mig. Det gjorde lite ont, även om jag egentligen redan visste. Jag visste det så väl men ville ändå se om det fanns en liten chans att jag hade fel. Man måste våga hoppa, annars står man kvar på kanten och undrar hur det känns att flyga, eller slå i marken för den delen. Förlåt, men jag är inte den som tycker om att vänta och se. Det har många små pojkar fått stå ut med, och när jag tänker efter har det skrämt bort alla. Borde jag har tagit lärdom efter att ha sett "Hur man blir av med en kille på 10 dagar"? För jag om någon är expert på att skrämma bort de små stackarna. Förlåt igen.
/HM
Jag är inte rädd för kvinnorna med flourlack... eller jo, lite kanske.
/HM
Do you trust me?
Ooh, överraskningar är kul! Och igår hade vi lyckats ordna ett litet surpriseparty för E, som har surat i två veckor nu medan vi planerat och hela tiden råkat avslöja detaljer. Så hon visste ju att något var på g, men lite överraskning lyckades vi ju med, i alla fall. Och det kändes som om hon blev glad för det också!
Sammanfattningsvis var det en kväll med mycket dans, mys, och ja, alkohol. Busigt. Men vad ska man göra? Okej, felformulering, det går alldeles utmärkt att festa utan. Ibland är det kanske till och med bättre utan. Då slipper man vissa saker, och det är ju lite synd när folk är ute för räkning efter en och en halv timme, men det händer och det är inte så mycket att göra åt, mer än att skratta åt det i efterhand. Och skratt är en sådan sak som ligger närmare till hands efter ett par glas. Det är skönt att släppa lite på hämningarna ibland. Och just nu sitter jag och tycker att jag är en idiot som ens skriver det här, tokigt. Men i den här mellanåldern så testar man ju gärna. Och som mamma sa: Ja, du kommer att förstå det här med min oro när du får egna barn.
Lite tur har jag väl med mina föräldrar. De litar på mig, och i och med att de gör det så vill jag uppehålla det förtroendet de ger mig. Ett sånt förhållande är nog det bästa, jag tror inte att det fungerar med "Nej, du får inte göra något"-taktiken.
Kallt som tusan inatt. Om det är en sak som jag vill ha när jag sover så är det värme. Och inatt var det stor brist på sådan. Öppet fönster kombinerat med tunn filt ger kall Hanna. Uscha.
Nu vet jag i vilket fall som helst var vi borde ha en klassfest. Vi borde verkligen fixa ihop en sådan någon gång! Igår kväll var det ju lite till hälften, men resten av pojkarna och det sista tjejgänget vore inte helt fel att bli lite tajtare med.
Ikväll blir det melodifestival för hela slanten. Men jag har inte orkat engagera mig i år. Jag som brukar sitta klistrad framför tv:n struntar nästan i hur det går, tja, just nu i alla fall. För det känns inte som Sverige har något att komma med längre. Man går på tomgång och drar fram samma gamla utslitna idoler som alltid. Och let's face it: Öst har makten i den här tävlingen nu. Vi kommer antagligen inte ens kvala in i år. Aja, jag håller tummarna för ett sent uppsving av min schlagerkärlek. Den finns ju här inne någonstans...
Funderar dessutom på lite Titanic senare. Det är ju alltid trevligt.
/HM
Äh, vi kan ju lika gärna bowla med mig som klot
Kreativt skrivande - Släktforskning - Meditation & Stresshantering
Såhär ser alltså mina individuella val ut, de första är för hösten och de andra för våren. Egentligen vill jag inte ha något på våren, men måste man så måste man. Men jag vill ha kör och turism och resor, egentligen. Tror jag. Men jag har säkert hunnit ångra mig till nästa år. Det är ändå ett halvår kvar dit....
(En kompis föreslog att jag skulle välja honom i ind-val, borde jag ha nappat?)
Bowla på skoltid, inte fel det. Dessutom ägde jag min bana, trots en usel start. Men när strikarna kom igång, då j*vlar, då kom jag till och med över 100p! Banorna blev ju slumpade, och det var väl ganska kul när man tänker efter. Så blev det inte att man hamnade med samma gamla vanliga. För det är ju aldrig fel att öka klassammanhållningen.
Idag är det askonsdagen, bara apropå ingenting. Igår var det fettisdagen. Då åt jag en semla (laktosfri grädde äger). Idag påbörjas fastan. Den handlar ju inte om att sluta äta, egentligen, utan om eftertanke. Så det kanske man borde testa på. Vad vet jag? Jag låter helst bli att tänka just nu, för då kommer jag på hur trött och ensam jag känner mig. Och det är ju bara deprimerande, och vem orkar med en deprimerad soon-to-be-seventeen-years-old liksom. Inte jag i vilket fall som helst.
/HM
Hjälp, jag har skrivit en sång!
Det suger att vara förkyld. Har vart på uselt humör hela dagen, har knappt hört något genom locken eller kunnat andas genom snuvan. Nässprejen blev min räddande ängel när jag kom hem.
Hjälp, jag har uppenbarligen gått och skrivit en sång! Eller i alla fall texten, kom till kören idag och fick höra att en (eller ja, två egentligen) av de dikterna som jag skrev förra veckan blivit tonsatta - till en tango! Lite smått kul faktiskt!
Tänkte delge er av den extremt poetiska och välgenomtänkta texten:
en svaghet, en brist
ett galler av brutna ord
ett utspelat löfte
soom slutade verka
när månen föll ner
och krossade våra illusioner
jag är inte rädd
för det är bara löjligt
jag är inte dum
för dumhet är en brist
jag är inte svag
för ensam är stark
jag är inte ensam
för jag har mitt mörker
jag är inte rädd
för här finns bara jag
Om ni vill se den framföras live så är nog 2:a eller 8:e mars troliga datum för konsert!
/HM
Jag orkar inte, det är min livsfilosofi
Mamma skojade om att jag inte skulle få sova borta mer, för jag blir alltid sjuk då. Kul, sa jag, då kan jag ju strunta i skolan också så kan du och jag gå hemma och störa oss på varandra, livet ut. Jag tror nästan att hon var lite smått lockad att nappa på det erbjudandet.
I fredags var det "vanlig filmkväll" i Eskilsby, känns som om jag snart lär mig busstiderna dit ut utantill. Efter lite Harry Potter och vodka kombinerat med jag har aldrig och sanning&konsekvens vaknade jag vid niotiden och hurrade för att baksmällan försvunnit under natten. Matlusten kom tillbaka och vi tillbringade förmiddagen med varma mackor, chips, komedi och singstar. Bra var det att jag och E var på samma nivå, och pojkarna på samma nivå. Då blev det rättvist, hyfsat i alla fall. Men ont i halsen hade jag efter några timmar, det är inte det lättaste att sjunga nersjunken i en alldeles för mjuk säng. Fast i och för sig, jag bör nog skylla större delen av det onda i halsen på förkylningen, men sjungandet förbättrade ju knappast det onda. Jag blir så trött på allt ibland.
Söndagen har tillbringats med Jansson i gbg. Vi gick frivilligt till konstmuseet, det är ju ändå gratis för oss, men besvikna blev vi när vi insåg att den gamla avdelningen var avstängd... det var ju dit vi ville! Surt, riktigt surt. Och jag förstår inte riktigt all modern konst, inte idag i vilket fall som helst. Jag tyckte den var ful och intetsägande, och i konsthallen hittade jag endast en konstinstallation jag tyckte om. Det var en film på ett brasilianskt band som rappade, sjöng och dansade på ett väldigt medryckande sätt. Trevligt. Annars var det mesta tråk.
Ångest, stor ångest för ind-valen. Jag vet inte alls hur jag ska göra... kör, det känns ju ganska bra i och för sig. Men då måste jag läsa dubbelt någon termin, vilken skall man då välja? Vilket ämne vill jag helst ha? Jag orkar nog verkligen inte med något tungt ämne. "Jag orkar inte" är nog min nuvarande livsfilosofi. Ge mig sportlov, NU!
/HM
