För jag är aldrig ensam
Mmm... Hanna tycker om ögongodis! Ni vet, sådana små pojkar som är så söta att man inte kan låta bli att bara sitta och se på dem, men om de kommer på en så rodnar man som tusan. Men ändå kan man inte låta bli att se på dem. Det är nästan som att äta godis, men man slipper gå upp i vikt och få dålig hy av det. Man får bara njutningsdelen... mmm....
Apropå ögongodis... kör idag då! Och det kändes riktigt bra. Nåja, under de flesta sångerna i alla fall. Jag fick ett sånt härligt stöd från magen och kom även upp på de ljusaste förjävliga tonerna, och dessutom höll jag nästan min stämma hela tiden, då ingen kunde den (förutom A. förstås, men hon är ju helt underbart bra alltid). Och det är faktiskt lite kul att sjunga en låt där man själv skrivit texten och sånger som är så vackra att man bara dör. Så länge skutan kan gå, behöver jag säga mer? Sen var jag lite busig och svor i kyrkan, men jag tror inte att Han bryr sig.. jag menar, han hör mig ju i vanliga fall också. Och då är det väldigt mycket värre ofta!
Och ja, jag tror nog faktiskt på en högre makt där uppe. Det känns så hemskt att tro att vi är ensamma här och då föredrar jag tryggheten i att tro att någon ser oss och tar hand om oss. Kanske inte är så förtröstansfullt när man tänker på hur jorden ser ut idag, men ändå. Jag vill tro, för om jag inte gjorde det så skulle jag få klaustrofobi och känna mig som om hela universum skulle rasa ner på mig. Och det vill vi ju inte, inte med alla mina nuvarande rädslor och nojjor, nej, lägga till fler vill vi inte.
Idag började vi med hållbar utveckling, ett projekt som vi ska hålla på med i fem veckor nu. Weei. Den här veckan ska jag låtsas att jag är räkodlare, och lära mig att köpa kravmärkt och rättvisemärkt. Jag vet inte, men på något sätt har jag svårt att ta åt mig det här. Om jag köper fel te eller choklad så mår människor på andra sidan jorklotet piss. Det är hemskt, men jag kan inte förstå hur något jag gör påverkar så mycket. Och ändå tror jag stenhårt på återvinning och allt sådant. Sådan dubbelmoral jag har.
Imorgon fyller systrami 19. Jag tror nog inte att jag kommer att gå upp och fira henne på morgonen, men idag lokaliserade jag i alla fall en gåva till henne. Det var ju verkligen på tiden. Grattis min älskling!
/HM
Apropå ögongodis... kör idag då! Och det kändes riktigt bra. Nåja, under de flesta sångerna i alla fall. Jag fick ett sånt härligt stöd från magen och kom även upp på de ljusaste förjävliga tonerna, och dessutom höll jag nästan min stämma hela tiden, då ingen kunde den (förutom A. förstås, men hon är ju helt underbart bra alltid). Och det är faktiskt lite kul att sjunga en låt där man själv skrivit texten och sånger som är så vackra att man bara dör. Så länge skutan kan gå, behöver jag säga mer? Sen var jag lite busig och svor i kyrkan, men jag tror inte att Han bryr sig.. jag menar, han hör mig ju i vanliga fall också. Och då är det väldigt mycket värre ofta!
Och ja, jag tror nog faktiskt på en högre makt där uppe. Det känns så hemskt att tro att vi är ensamma här och då föredrar jag tryggheten i att tro att någon ser oss och tar hand om oss. Kanske inte är så förtröstansfullt när man tänker på hur jorden ser ut idag, men ändå. Jag vill tro, för om jag inte gjorde det så skulle jag få klaustrofobi och känna mig som om hela universum skulle rasa ner på mig. Och det vill vi ju inte, inte med alla mina nuvarande rädslor och nojjor, nej, lägga till fler vill vi inte.
Idag började vi med hållbar utveckling, ett projekt som vi ska hålla på med i fem veckor nu. Weei. Den här veckan ska jag låtsas att jag är räkodlare, och lära mig att köpa kravmärkt och rättvisemärkt. Jag vet inte, men på något sätt har jag svårt att ta åt mig det här. Om jag köper fel te eller choklad så mår människor på andra sidan jorklotet piss. Det är hemskt, men jag kan inte förstå hur något jag gör påverkar så mycket. Och ändå tror jag stenhårt på återvinning och allt sådant. Sådan dubbelmoral jag har.
Imorgon fyller systrami 19. Jag tror nog inte att jag kommer att gå upp och fira henne på morgonen, men idag lokaliserade jag i alla fall en gåva till henne. Det var ju verkligen på tiden. Grattis min älskling!
/HM
Kommentarer
Trackback
