Frossa ska väl vara positivt?
Fortfarande lite snurrig men ack så uttråkad. Och ensam. Min säng verkar växa för var natt som går och jag tycker inte om det. Bortskämd med en varm famn att snosa in sig i blir man snabbt.
Men senaste dagarna har jag inte snosat på någon. Har svårt att tro att någon skulle ha uppskattat det heller, i och med att bieffekten kunde ha blivit en alldeles egen vecka med feber och halsont, såsom den jag haft nu. Vaknade upp en dag, och BANG - 39 graders feber. Jahaja, säger man då. Där rök alla planer jag hade för de närmaste dagarna. Och trots att det är sommarlov så hade det ju blivit ett par stycken. Nåja. Jag är glad att jag lever nu i alla fall. Jag var lite tveksam då jag låg i vad som verkade vara flera timmar i 40 graders feberfrossa. Stäng av alla elementen, ni har fått en egen kakelugn. Liksom. Men allt går att göra med lite (ehm, mycket) Ipren och panodil tillsammans, så yes, jag tar snart och joinar pillerknarkarna. Undrar om de godkänner en såpass "lätt" drog...
Vad veckan som kommer döljer för trevliga (eller otrevliga) överraskningar återstår att se. Jag SKA bli frisk, gärna imorrn, ännu hellre idag, absolut senast på tisdag. För nu börjar jag snart klättra på väggarna. Och då är jag inte ens tillräckligt scillad inom den konsten för att klara av sådana tricks. Så för att slippa det kanske jag flyttar. En bit härifrån. Ungefär en tur med 100 och 513 bit härifrån, för att vara mer exakt. För där finns min varma famn. Och jag saknar den.
/HM
Hemma är ändå alltid bäst.
Men nu säger jag inte att den gångna veckan i Madrid har varit helt åt pipsvängen tråkig. Långt ifrån. Det har hänt så mycket galna saker, en del kanske aningen mindre rumsrena, att jag inte ens tänker börja berätta om dem. Men vår lille spanske herre har tagit studenten nu och jag misstänker att han är gladast av alla att få komma hem till Sverige nu.
Två saker:
-Varför fattar inte spanjorer att alla människor inte pratar spanska? Och när någon ser ut som ett levande frågetecken så förstår de faktiskt inte ett ord? Gah, vad jag har jobbat hårt för att göra mig förstådd den här veckan. Och så blir det bara fel.
-Hur kan äldre män (säg 25 och uppåt) inte se att jag är alldeles för ung för dem? Jag vill INTE bli bjuden på en drink av en otäck femtioåring, jag vill INTE utsättas för alla de lystna blickar en liten flicka får när hon går in på en bar/pub. Jag tror att jag klarar mig nu tills jag är 18 med att gå ut.
Igår var det mys hos J. i alla fall. Det är konstigt att man kan sakna någon som man inte känt så länge så otroligt mycket. Och konstant under en veckas tid. Men nu är jag glad igen.
/HM
