Hanna

Just nu är jag så skönt utmattad på något sätt. Sådär skönt utmattad som man bara kan bli efter en lång resa, och så kommer man hem och inser att nu får man slappna av och slippa allt det jobbiga och allt det som man inte förstår och bara vara sig själv igen. Hemma är där jag trivs bäst.

Men nu säger jag inte att den gångna veckan i Madrid har varit helt åt pipsvängen tråkig. Långt ifrån. Det har hänt så mycket galna saker, en del kanske aningen mindre rumsrena, att jag inte ens tänker börja berätta om dem. Men vår lille spanske herre har tagit studenten nu och jag misstänker att han är gladast av alla att få komma hem till Sverige nu.

Två saker:

-Varför fattar inte spanjorer att alla människor inte pratar spanska? Och när någon ser ut som ett levande frågetecken så förstår de faktiskt inte ett ord? Gah, vad jag har jobbat hårt för att göra mig förstådd den här veckan. Och så blir det bara fel.

-Hur kan äldre män (säg 25 och uppåt) inte se att jag är alldeles för ung för dem? Jag vill INTE bli bjuden på en drink av en otäck femtioåring, jag vill INTE utsättas för alla de lystna blickar en liten flicka får när hon går in på en bar/pub. Jag tror att jag klarar mig nu tills jag är 18 med att gå ut.

Igår var det mys hos J. i alla fall. Det är konstigt att man kan sakna någon som man inte känt så länge så otroligt mycket. Och konstant under en veckas tid. Men nu är jag glad igen.

/HM