Hanna

Idag är en sådan dag som man älskar om man har någon att dela den med. Annars är den en enda stor pil som pekar ut alla vi som är ensamma. Tack så mycket. Självklart handlar kärlek om så mycket mer än just den där tvillingsjälen, det handlar om kärlek till vänner och familj också. Så, till alla er där ute som bryr sig om mig och som jag bryr mig om: Kramar och pussar i tusental till er.

En promenad blev det idag med K. Härligt väder, solen sken, men ändå var det svinigt kallt, blåste rätt igenom och förfrös fingrar och tår. Men vad gör man inte för lite frisk luft och trevligt sällskap?

Hade kunnat följa med på improvisationsteater ikväll om jag verkligen hade velat. Men det kändes så fel att haka på något där jag egentligen inte hör hemma. Inte för att jag inte har gjort sådant förr, det har jag, och gissa om jag ångrar de gångerna. Men just idag kände jag för att vara ensam.

Eller nej, det där sista var inte sant. Idag ville jag träffa en person som jag dessvärre tycker om. Men den här personen ville inte träffa mig. Det gjorde lite ont, även om jag egentligen redan visste. Jag visste det så väl men ville ändå se om det fanns en liten chans att jag hade fel.  Man måste våga hoppa, annars står man kvar på kanten och undrar hur det känns att flyga, eller slå i marken för den delen. Förlåt, men jag är inte den som tycker om att vänta och se. Det har många små pojkar fått stå ut med, och när jag tänker efter har det skrämt bort alla. Borde jag har tagit lärdom efter att ha sett "Hur man blir av med en kille på 10 dagar"? För jag om någon är expert på att skrämma bort de små stackarna. Förlåt igen.

/HM