You gave me something I could hold onto
Nästan lugg, tänk så det kan gå när man inte är beredd på att klippa sig. Men det blir nog bra, när man väl vänjer sig!
Och jag satt och lyssnade på Cobra Starship på tåget hem idag (11.48, det är ta mig tusan underbart!), och så råkade jag lyssna, alltså verkligen lyssna och ta in texten på en låt som jag förut bara sett som... fin. Men nu fick den en ny betydelse, en ny känsla genomströmmade den. Här kommer en bit ur texten, så kanske ni förstår;
The World Has Its Shine (But I Would Drop It On A Dime)
Before I met you I use to dream you up and make you up in my mind
oh, whoa
all I ever wanted was to be understood
you've been the only one who could
I could never turn my back on you
And not long ago
I gave up hope, but you came along
You gave me something I could hold onto
oh, whoa
and I want you
oh, whoa
more than you can ever know
Och pratade en stund med älskling idag. Fyra timmar kinesiska per dag ska han läsa, med lärare som knappt kan engelska! Stackarn, synd att man inte kan kramas genom en webcam... eller bidra med mjukare madrass, kan inte vara kul att sova på tunn madrass på träunderlag. Eller att sova ensam heller för den delen. Blä för det.
Nu har det åtminstone gått en sextondel av hans vistelse... yey!
Skolfoto imorrn (därav panikklippningen)... undrar om jag äntligen ska komma på hur man ser snygg ut, eller ja, låtsas att man åtminstone är lite snygg. Jag för la ge det ett ärligt försök imorrn...
/HM
