Hanna

Inne i en gigantisk jag-orkar-inte-period. As if I'm ever out of it, men ändå. Den här veckan har inte varit kul för fem öre. I tisdags däckade jag i två timmar efter skolan, onsdagen blev en dag hemma efter, ja, låt oss säga att jag inte hade mycket för att äta frukost den dagen, och idag har mitt huvud fått för sig att det ska börja jävlas. Göra ont och brännas. Men baskemig, jag gick idag och skrev en uppsats på engelska om hur underbart kul vi hade det på Peace & Love förra året.

Det blir nog ingen festival i sommar. Absolut inga pengar, än så länge inte ett jobb i sikte (jag HAR tamigtusan sökt ett par stycken, och väntar ivrigt på svar), och om jag får pengar så känns det som om de måste gå till en Barcelona-resa. För jag får nästan dåligt samvete om jag inte åker dit. Men samtidigt, så vet jag inte om jag orkar... jag ska ju ändå till Madrid, någon måtta får det vara, jag kan inte ens språket! Hah, och spanjorer är ju inte ens så heta att det är värt det... tss.

So you think you can dance? - jag erkänner att jag ser på det varje gång. Och jag sitter här och önskar, önskar så hett, att jag kunde röra mig sådär smidigt, sensuellt, och inte bara vara ben och armar i en konstig kombination. Jag vill vara glädje, sexig, oemotståndelig. Det vore en trevlig omväxling från sorgsen, osäker och klumpig.

/HM