Annorlunda allergi?

Jag är så sinnessjukt trött. Om vartannat bryter jag ihop, för jag har inte haft mer än två veckors sommarlov innan jag blev sjuk, under de sex veckorna som jag har varit sjuk har jag inte gjort ETT PISS, och de två veckorna som återstår innan skolans tentakler får tag på mig ska jag arbeta. Eller nåja, försöka. För jag kan inte ge någon garanti att jag inte kollapsar totalt efter en timme. Det blir till att gå dit och se hur det går. För tanken på att ringa, och säga att jag är sjuk, den skrämmer mig mer än att vara sjuk ytterligare två veckor. Nej, jag går dit imorrn och hoppas att mina arbetsuppgifter består av att hålla en söt tant i handen.

Idag kan jag nästan svälja födan utan att gråta för att det gör så otroligt förjävligt ont i halsen. Yes, framsteg!

Och inget blir som jag har tänkt mig. Och jag blir aldrig nöjd, och tiden rinner ifrån oss. Och när du inte är här så saknar jag dig. Fan också. Och jag vet att jag måste bli frisk någon gång snart. Mamma nynnade fram något om olika bakteriefloror och att det tar tid att vänja sig. Grattis, du är allergisk mot din pojkvän.

Snart, mycket snart ska jag ta och däcka på min stora tomma säng. Och be till Han däruppe att jag får sova lite, orka med imorrn, bli frisk, bli lycklig... För mycket begärt?

Skitsamma.

/HM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0