Hanna

Jag är så otroligt tacksam över att jag sitter här nu, mer eller mindre välbehållen.. igår var jag ytterst tveksam till att jag skulle klara mig då ALLT gick mig emot!

Systrami och jag bestämmer oss (trots att vi ju är lite sjuka) för att åka in till stan och se på luciatåget i domkyrkan, av kören Röstrum där ju pappa är med. Sagt och gjort, vi går ner mot tåget, bara för att mötas av det trevliga meddelandet:
All tågtrafik i västsverige är INSTÄLLD tills vidare pga tekniskt fel!

Okej.. jaha. Och när går nästa buss? 17.51.. det är typ då vi ska vara på plats i kyrkan.. okej. Men som tur var, så var det ju inte bara vi som skulle in, så vi och en till fick skjuts med en som hade bil. Där hade vi tur i oturen! Men sedan..

Ungefär när vi kommit till Landvetter känner jag att det börjar liksom.. pirra i vissa nedre regioner. Vad tusan tänkte jag, har låren somnat? Kan de göra det ens? Pirret forsätter, och det sprider sig. Vänta lite här nu, det känns ju nästan.. blött! Jisses, tänker jag och sliter upp min flaska med julmust ur väskan. Den som från början var full innehåller nu endast en tredjedel vätska. Resten har jag i knät. Det ser ut exakt som om jag har kissat på mig.

Så, jag sitter där i bilen och försöker desperat torka upp lite av julmusten, samtidigt som jag försöker låta bli att bryta ihop. Väl framme i Göteborg ställer jag mig mot en vägg och inspekterar skadan; gigantisk fläck fram, bara lite där bak. Okej. Så med väskan som skydd skyndar vi oss mot närmaste McDonalds och låser in oss på handikapptoan. Där påbörjas torkningen.

Min klänning är genomblöt, men det torkar snabbt under blåsen, strumpbyxorna och trosorna blir marginellt torrare, men jag kan ju inte vända upp och ner på mig. Jackan torkar såpass mycket att man inte tänker på fläcken. Allt i väskan är dränkt i julmust.

Jag köper godis med en blöt femtiolapp och sedan går vi och sätter oss i kyrkan. Konserten är underbart vacker, som den alltid är, och jag kan starkt rekommendera att gå dit nästa år för den som vill ha julmys. Efter konserten kramar vi om pappa och skyndar iväg till bussen.

Vi kommer fram precis lagom, samtidigt som bussen kommer, och jag pustar ut när jag slår mig ner på min favoritplats i bussen (ungefär i mitten, på höger sida). Jag tänker att nu, nu är kvällen över och inget mer kan gå fel. Hallå, peppar peppar? Vi kör förbi Bgd skola, där bussen stannar. Jag börjar klä på mig, vi närmar oss centrum, jag tänker "Kanske borde man trycka på stopp?", men nej, bussen stannar ju alltid i centrum. Alltid. Förutom idag.

I panik känner jag hur bussen börjar gasa vid hållplatsen, precis samtidigt som någon trycker på stopp. Helvete, näe, jag vill inte, jag ORKAR inte åka till Borås nu. Puttar på min syster, som sitter ytterst; "Nu går du fram och säger till honom att stanna!". En annan kvinna hinner först, övertalar honom att stanna, innan vi ens kommit fram till HP. Tack gudskelov.

Igårkväll var inte riktigt min kväll...

Men det bästa av allt var ändå när jag fick ta av mig mina julmustblöta och fläckiga trosor.

/HM