Hanna

Nu är det nästan en vecka sedan skolan började. En vecka, och jag har fortfarande inte gått dit! I måndags blev jag efter en hård natt med illamående och feber som skjöt i taket släpad till vårdcentralen. Där satt jag och halvfrös i min tjocka jacka, medan jag blev runtskuffad mellan läkare och stick-i-fingret-avdelningen. Efter en halv evighet fick jag gå därifrån med slemlösande brustabletter som smakar hallon, gigantisk penicillin och diagnosen liten lunginflammation. Soffan stod och skrek efter mig när jag kom hem... okej, det kan ha varit tvärtom, i vilket fall som helst är det där jag tillbringat den senaste veckan.

Nu börjar jag se ett visst ljusnande i tunneln. Vaknade till och med feberfri imorse! Hostan håller i sig, ont som tusan gör det när jag försöker hosta trots att det inte går, men ändå går det inte att sluta. Usch.

Jag har insett att jag nu har sett en stor del av alla c-filmer i världen. De går på TV1000 hela tiden, jag ser på TV1000 hela tiden, resultatet blir ganska uppenbart. Och jag som alltid har trott att jag aldrig kan bli trött på romantiska amerikanska lågbudget slutet-är-uppenbart-filmer. Okej, helt och håller har jag inte tröttnat, men nu är det verkligen på gränsen. Jag behöver komma ut i det verkliga livet, snart, desperat!

/HM