En kramgo liten Hanna

Intressant livskunskap idag. Som om vi inte alltid har intressanta sådana lektioner. Ehm...

Uppenbarligen är det meningen att man ska tycka att man är bra på saker, eller bara bra rent allmänt. "Det handlar om självförtroende" säger P., som jag för tillfället är förbannad på för att han vägrar ge mig konkreta svar på vad jag ska göra, men han vet ju "att du har ganska höga krav på dig själv". Låt oss inte underdriva. Jag har gigantiska krav på mig själv.

Uppenbarligen är just min smarthet min bästa egenskap. Om man ska tro de små mer eller mindre opersonliga meddelandena som jag fick på min rygg under tidigare nämnda lektion. Vidare, är jag uppenbarligen söt, kramgo, påhittig, trevlig, går att lita på till 100 %, och så har jag snygga kläder. Ehm, jahaja, tack. Det är alltid trevligt med sånt här, men det är så svårt att tro på. Men, helt ärligt, så måste jag ju vara nöjd. Det som folk skrev på min rygg är det som alla vill att man ska tycka om en. Så ja, jag får väl tro att jag kan vara sådan. Ibland. Tur att vi aldrig kör med dåliga egenskaper.

Nu är mina naglar röda igen. Jag har blivit lite kär i den färgen. Innan fick jag panik på till och med mesrosa, men nu tycker jag att det är trevligt. I guess we could say that I like the attention.

Bah, franskan kändes som bortblåst imorse. Satt där och förstod inte vad tusan de snackade om på det där himlans bandet. Blä. Eller ja, jag vet i och för sig inte hur mycket jag förstod, vem vet, jag kanske fick alla rätt. Jo tjena.

Tågen ska ha stryk.

/HM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0