Hisingen luktar (fortfarande) gräs, mamma

Helt sinnessjukt trött. Vad blev det nu, två timmars sömn efter att ha festat halva natten, och därefter blev det gudstjänst. Jag älskar min planering. Tur att man kan blunda på gudstjänst och komma undan med att man har en "religiös stund". Aldrig har jag varit så nära att stensomna i kyrkan.

Egentligen skriker min kropp efter att få krypa ner i en varm säng, bara sova tills jag vaknar av mig själv. Tackgudskelov för sovmorgon imorrn, gaah, annars hade liten Hanna inte varit så glad nu. Hmpf, när vi kom hem från Göteborg idag däckade jag i en solstol. Och sedan på sängen. Och sedan nästan när jag promenerade.Och sedan på soffan. Och snart framför datorn. Sängen nästa? Kanske?

Nåja, Hisingen har återtagit lite av den cred som den himlans ön förlorade på grund av några av dess mindre smarta invånare. Men jag sitter fortfarande på helspänn, då när vi åker över bron. Åh, kan någon ta en tavelsudd och radera just de delarna från mitt minne? Jag tror att jag klarar mig ändå.
Men som sagt, hisingsfolket har givits en andra chans. Don't mess it up, säger jag bara.

Och jag vet inte om jag ens vågar, vågar hoppas. För det brukar ju inte bli så bra. Men jag tänker nog våga ändå. För man måste ju försöka, right?

Om jag ska vara ärlig, och det ska jag, det vågar jag, det vill jag...

... så tänker jag hoppas.

/HM


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0