Lukas, sov nu så gott, min älskling <3
Åtta år. Nästan halva mitt liv. Så länge har hon funnits. Och nu finns hon inte mer.
Lukas Texas Müllerström avled idag vid tolvtiden. Hon har mått sådär sedan i fredags, och idag när hon skulle få frukost trillade hon bakåt när hon ställde sig på bakbenen. Ytterst ovanligt beteende för en kanin. Dessutom vädrade hon hela tiden, som om hon kunde känna att slutet närmade sig. Det kunde jag med.
Lyfte upp henne och tog in henne. Satt där på sängen med henne i famnen. Hon fick ryck, försökte hoppa ut i ingenstans, vädrade. La sig sedan utmattad ner tvärs över mig. Skakade och drog några sista rosslande andetag, spärrade upp ögonen och munnen, åh, min älskling hade så ont. Jag höll henne då det sista livet rann ur henne. Om du inte har varit med om att någon dör i din famn, så kan du inte förstå hur det känns. Att någon som alltid varit där bara är borta. Man vill inte tro det. Kanske hon fortfarande andas, känner du något hjärtslag? Ändå vet man så väl.
Visste ni att man inte kan stänga ögonlocken på en död kanin?
Vi tog henne med ut till en promenadstig vid en å. Där, i gläntan vid en alldeles egen minnessten, ligger hon nu. Ensam. Åh, att få hålla henne en gång till, andas in henne, sjunga för henne, känna mjukheten och värmen.
Jag kommer att sakna dig och älska dig, för alltid <3
/HM
Lukas Texas Müllerström avled idag vid tolvtiden. Hon har mått sådär sedan i fredags, och idag när hon skulle få frukost trillade hon bakåt när hon ställde sig på bakbenen. Ytterst ovanligt beteende för en kanin. Dessutom vädrade hon hela tiden, som om hon kunde känna att slutet närmade sig. Det kunde jag med.
Lyfte upp henne och tog in henne. Satt där på sängen med henne i famnen. Hon fick ryck, försökte hoppa ut i ingenstans, vädrade. La sig sedan utmattad ner tvärs över mig. Skakade och drog några sista rosslande andetag, spärrade upp ögonen och munnen, åh, min älskling hade så ont. Jag höll henne då det sista livet rann ur henne. Om du inte har varit med om att någon dör i din famn, så kan du inte förstå hur det känns. Att någon som alltid varit där bara är borta. Man vill inte tro det. Kanske hon fortfarande andas, känner du något hjärtslag? Ändå vet man så väl.
Visste ni att man inte kan stänga ögonlocken på en död kanin?
Vi tog henne med ut till en promenadstig vid en å. Där, i gläntan vid en alldeles egen minnessten, ligger hon nu. Ensam. Åh, att få hålla henne en gång till, andas in henne, sjunga för henne, känna mjukheten och värmen.
Jag kommer att sakna dig och älska dig, för alltid <3
/HM
Kommentarer
Postat av: Karin
Jag minns när ni fick veta att ni skulle få en kanin... jag var så avundsjuk. Lukas har en liten plats i mitt hjärta också, även om jag inte har träffat henne mycket de senaste åren. Beklagar.
Trackback
