Hanna

Jag vaknade upp imorse, helt inställd på att skutta iväg till skolan, har ni hört något så tokigt? Särskilt som jag sovit sådär lagom mycket som man gör när man inte kan andas alls, eller nåja, bara delvis mellan snörvlingarna, genom näsan. Men nej, tänkte jag, jag går upp ändå! Så upp gick jag, tog tempen.. och jaha, ska jag ge upp bara sådär? Nej, jag tar och äter frukost också.. och tar tempen igen. Jaha, nu har den visst gått upp ännu mer. Så det var bara att släpa sig tillbaka till sängen. Mitt liv just nu är sinnessjukt innehållslöst och tråkigt.

Systrami åkte till Paris idag. Tio dagar ska hon vara där, bo hos Ellen, träffa Karin, parta, prata franska, vara hemifrån.. vad skulle jag inte ge för att byta med henne? Jag behöver få något att se fram emot, något som är närmare än två månaders tid. Visserligen kanske jag har några små events inplanerade längs den långa, ensamma och kalla vägen fram till jul, men inget som får mig att, tja, blöta ner byxorna av upphetsning. Eller vad man nu ska säga. Jag verkar ha kört fast i ett djupt och lerigt likgiltighetsspår.

/HM