Okej, kom hit nu älskling!

Okej, jag erkänner: jag är en hormoniell liten bitch. Och det här är mitt tredje inlägg på en och samma dag, jisses! Säger det något om hur mycket mitt humör pendlar? Och idag har jag ändå varit hyfsat lugn...

Men nu är jag (tillfälligt) lycklig. Fyra timmar har jag pratat med min älskling, och idag kändes det så otroligt bra. Jag saknar honom mer än vad jag trodde var möjligt, jag längtar ihjäl mig efter att han ska komma hem till mig. Men eftersom jag nu lärt mig att allt jag kan göra är se och lyssna och prata med honom (hallå, det utelämnar ändå en rätt viktig bit!) så är jag fullt nöjd med att få ha känt hans närvaro en så lång stund i sträck!

Jag förstår egentligen inte vad jag har gjort för gott för att förtjäna en sån kille som han. Jag förstår oftast inte att jag förtjänar att vara lycklig, även om jag förstås är ledsen nu nästan hela tiden av saknad, men ändå. Johan gör mig lycklig. Och gud vad jag älskar honom för det!

/HM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0