Hanna

Gah, jag har varit inställd på gospelhelg i flera veckor nu, och så vaknar jag upp i morse helt torr i munnen. Ni vet, så som man blir när näsan är så täppt att man har andats genom munnen hela natten. Så jag går upp, snyter mig fem gånger på en halvtimme, tar tempen.. och funderar på hur mycket värre jag skulle må om jag åkte iväg ändå. Och om halsen, som också har svullnat, kommer hålla för en hel helgs sjungande. Huvudet, ja hela kroppen skriker "NEJ! ÅK INTE!", men jag vill ju så gärna. Men efter att ha fajtat en stund med mitt eget logiska tänkande så insåg jag att det inte fanns en chans att jag skulle överleva dagen. Så jag stannade hemma.

Det var nog bäst så, för nu mår jag ännu sämre. Och så ringer babe, som kanske skulle kommit på konserten ikväll, och jag säger att jag är sjuk.

-Oj, är det mitt fel?
- Jag vet inte, kanske lite.
- Okej, men kan du inte följa med och träffa några kompisar ikväll då?

Fan, tänker jag. Det orkar jag ju inte. Men jag vill ju. Fan. Jag lägger på innan han hör att jag börjat gråta för att jag blir så trött på mig själv... aldrig kan jag ju få vara frisk!

/HM