Hanna

Har håltimma nu, så jag sitter och segar framför en dator. Yey. Orkar inte direkt vara social, plus att det är meningen att jag ska plugga lite. Men, samtidigt.. det är meningen att jag ska ha svenska nu. Spökhistorier. Jag vägrade och fick göra en annan grej. Alla bara skrattar åt mig, men jag är stolt över att jag stod på mig. Nu kan jag faktiskt kanske få sova ordentligt, utan att vara rädd för (nya) monster under sängen.

Varför är jag så himla lättskrämd då egentligen? Jag såg en skräckfilm, the Grudge, för över ett halvår sen, och är fortfarande rädd för att det ska vara något under täcket... löjligt, jag vet. Men snälla, acceptera att det är så och ge fan i att skrämma mig!

/HM