Finns jag?

Filosofi är inte min grej. Det må vara intressant, men jag mår jättedåligt av att tänka för mycket på existensiella frågor och sådant, eftersom jag inte är säker på att jag eller den värld som jag upplever faktiskt existerar. Detta gör att jag blir lite snurrig i huvudet, och lite gråtfärdig, för i slutänden vill jag ändå tro på att jag finns men jag finner inga hållbara argument för detta.

Mamma är orolig att jag ska vara ett lätt byte för en sekt eller något sådant. Hah! Det tror jag nog inte. Men samtidigt.. de människor som trillade dit lär ju ha varit normala från början. Och om man inte ens är säker på sin egen existens.. ja, då är man ute på djupt vatten.

Åh, vad jag längtar till att den här filosofikursen ska vara över. Det här är den värsta kurs jag har tagit någonsin.

/HM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0