Firar 500!

Och så är sista terminen på Hulebäck igång. Kände bara under den här första dagen hur skoltröttheten kom smygande, men tusan, jag ska bita ihop och ta mig igenom det!

Upptäckte att mitt förra inlägg vad inlägg nummer 500. Hur länge har jag haft den här bloggen egentligen? Oh well, jag blir nog aldrig någon storbloggare i alla fall, hah. Men jag skriver för min skull, för att få uttrycka mig på något sätt, och för att kunna gå tillbaka och minnas. Mycket av det som hänt under mig under de senaste två åren (första inlägget är den 27:e december -07) finns bevarat här. Allt ifrån svek, till hopplöshet, till ny förälskelse, till kärlek, till gamla och nya kompisar, till min gymnasietid.. Allt finns att läsa. Eller ja, allt som jag har velat dela med mig av. Även om det kanske inte alltid är smart att vräka ut sina känslor inför världen, så är det ändå skönt att veta att någon läser. Någon ser. Någon kanske inte bryr sig, men bryr sig tillräckligt för att klicka sig in här och se vad jag har för mig.

Jag uppskattar det!

Upptäckte när jag läste tillbaka ett exempel på min osäkerhet som så gärna lyser igenom. Dessvärre stämmer allt det här fortfarande till viss del:

Själv har jag inte den blekaste om hur andra ser på mig. Som den snygga långa tjejen (yeah right, dream on) eller som den töntiga tjejen som försöker bara passa in. Jag vet inte. Jag vill gärna tro att jag utstrålar någon form av självsäkerhet, att när jag känner mig totalt uttittad så är det inte för att jag ser förjävlig ut och att folk tycker att jag är helt okej trevlig och rolig. Men som sagt. Jag vet ju inte.

Men jag har ändå växt lite på de här två åren. Jag är inte densamma längre. Jag är tryggare i mig själv och kan våga strunta i vad folk tycker. Inte om mitt utseende visserligen, där tycker jag fortfarande att bekräftelse är trevligt, men i andra saker. Tänker dock inte gå in närmare på dem. Min ensak, ni vet.



Här är första bilden som åkte upp på bloggen, förresten! Jag och älsk precis i början av vårt förhållande, sommaren -08. Var lycklig då, är nästan ännu lyckligare nu (om möjligt)! Nästa vecka får jag gosa med min sötsak igen. Längtar!

/HM


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0