Snörvel

Ny vecka, ny förkylning. Nya uppgifter att ta tag i. Yey.

Hade en myshelg hos min bästa i alla fall, även om mitt humör ställer till det för mig själv ibland. Nu är det nästan tre veckor kvar tills vi ses igen, och som alltid känns det som en himlans oändlighet. Det är värt det dock, värt att vänta på att träffa den man älskar. Jag förstår inte varför inte alla kan förstå det?

Det är förresten knäpptyst i skolan nu. Orkade inte åka hem innan kören, så nu sitter jag här och lyssnar på tystnaden och en och annan dörr som slår. Ska nog bege mig snart. Och sedan försöka sjunga lite mellan snörvlingarna...

/HM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0