Hanna

Lördagkvällen har tillbringats med några romantiska filmer och en påse stjärnor med sourcream-smak. Började med Brudens bäste man och gick sedan vidare till Notting Hill. Två riktigt romantiska filmer, där huvudpersonerna får varandra i slutet och lever lyckliga i alla sina dagar. Jag vet inte vad det är som är så himla tilltalande med denna sortens film, men jag kan inte låta bli att älska varenda en, nästan.

Ibland önskar jag att jag fick se hur mitt happily ever after kommer att bli. Om jag nu får ett. Har mitt sikte inställt på att det ska hända, men livet är oförutsägbart. Kanske försvinner lyckan en dag. Eller så lever jag redan med min drömprins (vilket ju självklart är vad jag tror och hoppas). Men jag vill se om det kommer barn i framtiden, vad jag kommer att arbeta som, var jag kommer att leva och vilka nya drömmar som kommer att födas under de närmaste åren.

Jag vill så gärna veta. Fast samtidigt inte. För hur kul skulle det vara, att få alla svaren? Livet ska väl vara ett äventyr, även om det är otäckt att sväva i ovisshet.

Vad jag vill helst av allt, nu ikväll, är att inte vara ensam. Att ta bort de trettio milen som ligger mellan mig och mitt happily ever after, och bara få gosa in mig i min varma famn. Jag vet att jag inte kommer att få det ikväll, men nästa helg då kommer lyckan hit igen. Jag längtar.


Ge mig min axel att sova på, nu!