Hanna

Jag trodde att jag och symaskiner var kompisar. Kanske inte de allra bästa, men åtminstone artiga bekanta som småpratar lite trevligt när de möts. Men nu har jag mött en symaskin som fått mig att förstå att detta inte stämmer.

Den här var mer som ett bråkigt litet barn som verkligen INTE VILL. "Jag tänker inte vara som alla andra och fungera på samma sätt! Jag tänker göra lite som jag vill och sen när du tror att du förstått hur du ska knappa och trycka för att jag ska gå framåt och bakåt så ska jag se till att tråden tar slut och ha - ha - du vet inte hur man trär om mig!"

Ungefär så kändes det.

Sen så kanske inte ett overallsbyxben med bokstäver på är bästa sättet att rädda den här relationen heller.

Nu till slut har vi i alla fall nått någon form av överenskommelse. Alla bokstäver är påsydda så jag syr inte mer idag. Så ska vi se om symaskinen är lika tjurig någon annan dag.

(Det KAN ju vara så att jag inte är världsbäst på att sy. Men neej..)


Nuså, påsytt! Namnet i alla fall..


Nej, snart blir det hemmakväll och hemköp och myskväll. Jag får välja film, mohaha..