Hanna

Typ att gå till frisören. Riktigt slarvigt att inte skriva det under min fadderinfo. Nåja, det är ändrat nu.

Vissa har tandläkarskräck. Jag har frisörskräck. Visst, det är rätt gött när någon tvättar ens hår, om man lyckas slappna av i de där stolarna med ett kallt handfat i nacken. Men sen.. uhuu. Jag okejar att de tar en bra bit på mitt slitna hår (som inte är klippt sen augusti och börjar närma sig rumpan..). Vips så försvinner en decimeter. Jag andas och tänker att det är nödvändigt. Sen börjar han klippa upp luggen. Då springer jag nästan därifrån i ren panik. För han tar lika mycket till på luggen och vips går den till hakan. Från rumpan (okej, midjan) till HAKAN. GAAH. Resten av håret når fortfarande ner till bröstet typ, men det är ändå väldigt mycket mindre hår än förut. Och av någon märklig anledning är topparna fortfarande fula. Det var ju för deras skull som jag tog mig samman och gick till frisören.. fasiken.

Min förhoppning är att jag lugnat mig till imorgon och inser att det är bra med lite lättare skalle. Har nästan börjat tycka att det inte är alltför dumt ändå. Och snåla Hanna sparsamma Hanna tycker att 180 spänn för en klippning är godkänt. Så nu kör vi andning en stund till här. Och lite middag. Sånt är bra har jag hört.

Bjuder på en hyfsat talande bildkedja om mina frisörbesök:


Hanna hos frisören: smått panik.


Hanna direkt efter frisören: full panik.


Hanna efter en stund: undrandes om det här kanske kan duga trots allt.

Nu ska jag sluta tönta mig och äta och plugga istället. PUSS!